Över 100 000 fåglar har märkts på fågelstationen sedan starten 1981. Vanligaste
märkarten är lövsångare med mer än 34 000 individer märkta. Sedan följer gråsiska ca
14 400, bergfink och sävsparv, bägge med ca 5 700 ringmärkta individer.
Fångsten sker med så kallade slöjnät som specialtillverkas i Japan. Dessutom används
Ottenbyburar för vadarfångst. Märkningen sker vanligen mellan 05 och 11.
En ringmärkarbod nära Vanhahamina (gamla hamnen) på Sydön
underlättar arbetet. Huvuddelen av all ringmärkning sker idag på Sydön. Ringmärkarplatsen
ligger mindre än 700 m ifrån bostadshuset i Kumpula.
Haparanda Sandskär
Högst
upp i Bottenviken mot den finska gränsen ligger en liten
ögrupp som 1995 avsattes som nationalpark med Haparanda sandskär
som huvudö.
En gång i tiden fanns här flera fiskelägen och
så mycket som 300 personer bodde på ön från
islossningen till den 25 juli för att fiska lax och strömming.
Nu är befolkningen betydligt glesare, fågelstationens personal,
ett antal stugägare samt enstaka fiskare och turister.
Den totala arealen av parken är 6 000 hektar varav 770 hektar
land och resten öppet hav. Huvudöns areal är 400
hektar. Den är ungefär 5 km från norr till söder
och 3 km från öster till väster. ön är
uppbyggd av sand och har stigit ur havet i takt med landhöjningen.
Landhöjningen pågår alltjämt och är
ungefär 1 cm per år.
Den äldsta delen av Sandskär är från 600-talet
och hela nordrevet låg under vatten ännu för 200
år sedan. Med tiden har vegetationen fått fäste
och den stora biodiversitet som råder är anledningen
som gör Sandskär till en så intressant och omväxlande
fågellokal.
Det är dock inte bara fåglarna som gör att ön
är värd att besöka. Runt ön kan man se vikarsäl
som är en endemisk sälart för Bottenviken och på
ön ses ofta under somrarna älg, rödräv
och småvessla för att nämna några.
För den som är intresserad av flora finns några
riktiga rariteter, tex. ryssnarv och småsvalting.
Ön
är också mycket vacker och drabbas ofta under sommaren
av en konstant sol då allt det dåliga vädret
fastnar i inlandet. Av den anledningen kommer det ofta ut en hel
del badgäster under sommaren för att ta några
dagars semester, sola och bada längs de enorma sandstränderna.
Att ön har en god potential för fiske behöver
väl knappast nämnas.
Folk har fiskat här under hundratals år.
Fåglarna månad för månad
Juli
Säsongen startar vid mitten av juli. Fortfarande är många
fåglar mitt uppe i häckningen. överallt sjunger
ängspiplärkor, lövsångare,
sävsångare och sävsparvar. Ut över
havet syns svärta, bergand och skrakar
med hela koppel av små dunbollar bakom sig. Runt dom jagar
tärnor, labb och bland dem enstaka skräntärnor.
Något sträck hos tättingarna är det inte
att tala om. Ofta sitter det flygga, eller halvflygga ungar i
näten vilka man kan räkna med kommer sitta där
mer än en gång.

Vadarsäsongen är dock i full gång och upp till
2-300 vadare i östviken är inte en ovanlig syn. Dock
inträffar de riktiga topparna inte förrän i augusti.
Bland de intressantare arterna som man kan se så här
års är häckande fåglar av dvärgsparv,
lundsångare, göktyta eller med lite mer tur några
småtärnor.
Självklart bör också östvikens vadare spanas
av efter spovsnäppa, småsnäppa,
tereksnäppa eller något ännu häftigare.
Augusti
Under första veckan intensifieras vadarsträcket och
flera tringavadare som grönbena och gluttsnäppa
når nu sina absoluta sträcktoppar med upp till 200-300
respektive 50-100 individer. även småspov har
nu ökat drastiskt i antal. Under augusti kan det under bra
år välla in gråsiskor.
Bra korsnäbbsår är det den här tiden som
gäller för bändelkorsnäbb. I andra
veckan börjar man framförallt se rörelse på
lövsångare tydligt. Mot slutet av veckan kan
dagssiffran passera 200 märkta av den arten.
Enkelbeckasin når nu sin topp och även sävsångare
och sävsparv ökar i antal. Under tredje veckan ska lövsångarna
ha nått sin topp och läget är idealiskt för
att fånga lundsångare, eller med lite tur en
nordsångare. Arter som också börjar dyka
upp först nu i större nummer är flugsnappare,
rödstjärt, gulärla samt göktyta.
Under invasionsår kan ön också nu vara helt nerlusad
av större hackspett som drar sitt strå till
stacken för att göra livet outhärdligt för
alla ringmärkare. Under den här tiden dyker också
såväl videsparv som blåhake upp.
Vadarsträcket har nu börjat tunnas ur, men det är
idealisk tid för roligare vadare som kustsnäppa, myrsnäppa,
spovsnäppa och sandlöpare som kan ses
i flockarna av kärrsnäppa. I sista veckan har
vadarna tunnats ut betydligt och endast ett 30 tal är kvar
i östviken. Dock ökar numren av videsparv, rödstrupig
piplärka samt blå kärrhök. De
flesta tärnor har nu försvunnit och toppen av sångare
passerat.
September
Runt på de öppna
markerna rör sig mycket stora mängder piplärkor.
Dominerande är trädpiplärka men även
flockar av rödstrupig piplärka på upp till
50 individer de bästa dagarna. Videsparvar har nu
liksom blåhake passerat sina toppar. Missade du dvärgsparv
under häckperioden är det dags för ett nytt försök
nu - allt som säger tick är inte videsparv!
Nästan alla vadare har nu försvunnit, vilket även
gäller tärnorna. Pärlugglornas flytt har
nu börjat på allvar och ett försök att fånga
på natten är alls inte bortkastat. För rovfåglar
verkar det här också vara bästa tiden. Roligare
arter som brunglada, stäpphök, aftonfalk,
jaktfalk, och pilgrimsfalk är godbitar som
kan ses mellan de vanligare arterna.
Mot slutet av månaden ökar gråsiska, grönsiska,
snösiska samt mesarna rejält i antal och
varfåglar har nu tagit över platsen efter större
hackspett som mest hatade fågel. även mindre
hackspett och tretåig hackspett finns även
om antalen är låga.
För den som är inriktad på rariteter är taigasångare
på gång liksom större piplärka eller
varför inte någon annan riktigt tung sibirisk art.
Under 2001 sågs bland annat 1 större piplärka,
2 alförrädare, 1 stäpphök samt
2-3 taigasångare under september.
Oktober
Temperaturen sjunker och de långflyttande fåglarna
är borta. De klart dominerande arterna är gråsiska
och mesar med inslag av snösiska, sidensvans,
varfågel och annat smått och gott.
När säsongen slutar beror mycket på när snön
behagar komma. Det är inte längre bara en dans på
rosor att jobba på ön nu då det är mycket
kallt på morgonarna, men trägen vinner. Under oktober
har lappmes och mycket snösiska fångats,
men även rariteter som kungsfågelsångare
kan sitta i näten.
Detta
torde också vara den bästa tiden för den som vill
fånga ovanligare östliga sångare, tex brunsångare
eller videsångare.
Mer om arbetet vid fågelstationen
Ringmärkning
är Haparanda Sandskärs fågelstations huvudsakliga
metod för att studera fågellivet med betoning på
flyttningsvägar och flyttbeteende. Redan 1963 gjordes de
första provmärkningarna på sandskär för
att undersöka öns potential som standardiserad märkplats.
Resultatet från det första året var klart positivt,
men ändå tog det nästan tjugo år innan verksamheten
drog igång på allvar. Fram till dags dato har drygt 100 000
fåglar av 137 arter försetts med ring.
Av
dessa leder lövsångaren stort med ca. 35 000,
följd av gråsiska med ca. 15 000 samt bergfink och
sävsparv med nära 6 000 ringmärkta individer var. Förutom dessa ringmärks
även ängspiplärka, grönsiska och blåhake
i stora mängder.
Att
det är fjällarter som dominerar förvånar
väl knappast eftersom fåglar gärna använder
havsstränder som hjälp vid orientering och de omgivande
områdena med undantag för de havsnära markerna
består av fjäll eller fjällnära taiga.
Enligt
standardiseringen sker märkningen under höstsäsongen
mellan mitten av juli och mitten av oktober. Tiden är 05.00-11.00
men under slutet av säsongen sker starten lite senare beroende
av när det blir ljust. Tidigare skedde även fångst
på våren, men för detta krävs att personalen kan stanna under
hela perioden. Ett gäng som kan tänka sig att ligga en längre
stund får gärna ta sig an att driva stationen även under
våren.
Märkningen
sker under hela perioden med slöjnät samt en näthiss
med fyra nät. Förutom detta används också
vadarburar under perioden juli augusti. I början av juli
sker dessutom en omfattande inventering av småöarna
i nationalparkens utmarker, där häckframgång undersöks
och boungar förses med en ring.
Det
bästa med sandskärs ringmärkningsstation är
att den väcker intresse hos såväl kryssare som
forsknings intresserade. Mycket lite forskning har gjorts i norra
Sverige om man jämför med de södra delarna, här
finns alltså mycket att göra. Anledningen till kryssarnas
intresse är de östliga rariteterna, så mycket
närmare Ryssland än så här kommer man inte
i Sverige.