Projekt Slaguggla

Norrbottens
Ornitologiska
Förening

Målsättning med projektet

Projektet som startades 1982 har följande målsättning;

• Att genom inventering av kända slagugglelokaler samt efterforskning av arten på nya tänkbara lokaler, kartlägga slagugglans förekomst vid Norrbottenskusten, främst Luleå kommun med omnejd.
• Att genom samarbete med skogsvårdsstyrelsen och kommunen skydda dessa lokaler mot skogsavverkningar, dikningar eller andra exploateringar.
• Att genom uppsättning av holkar och restaurering av stubbar försöka återskapa lämpliga häckningslokaler.
• Att med hjälp av ringmärkning, registreringsutrustning, visuella observationer m.m. studera slagugglans häckningsbiologi.
• Dessutom studeras slagugglans relation till övriga rovfåglar och ugglor genom att kända bon av dessa kontrolleras i största möjliga mån. Med stöd av ovanstående kan vi förhoppningsvis i framtiden utarbeta mer detaljerade rekommendationer för hur slagugglepopulationen skall skyddas i Norrbotten

Projektet

Upplägget är sådant att ett antal personer har tagit på sig att inom sitt eget "hemområde" kontrollera de stubbar och holkar som finns där samt leta nya revir.
Lars Harnemo är projektledare och har ringmärkarlicens och sköter all ringmärkning.
De personer som ingår i projektet är för närvarande: Waldemar Berggren, Karl-Olof Nilsson, Tord Söderman, Roger Ripa, Mats Williamson, Krister Jakobsson, Jan-Axel Sundin, Jan-Olov Johansson, Gert Sjöberg, Lars Rutberg och Herman Sundqvist.

Häckningsresultat

I nedanstående diagram framgår antalet häckningar varje år. När man jämför antalet per år ska man ha i beaktande att vi känner till betydligt fler revir nu, än vid starten 1982.
Inom undersökningsområdet finns minst 40 revir av slaguggla. Utöver de häckningar vi känner till finns det ett ganska stort mörkertal, slagugglan är ju en svårinventerad art som kan leva väldigt tillbakadraget inom vissa revir.
Slagugglorna häckar ju normalt även om sorktillgången är dålig, även om det är i mindre antal. Slagugglan kan ju livnära sig på andra byten också, t.ex. fåglar. Detta gör att variationerna inte är lika stora som för flera andra ugglearter.
Det verkar som om slagugglorna gillar att alternera mellan ett par olika häckningsplatser inom reviret. Som mest har samma hona haft 2,5 km mellan boplatserna.

Ringmärkning

Vi har försökt att ringmärka samtliga ungar och häckande honor. Att fånga hannarna har vi inte försökt med.
Här nedan följer en sammanställning över ringmärkta och kontrollerade fåglar.

Samtliga återfynd utom två, gäller döda fåglar som hittats. Samtliga kontroller utom tre, gäller häckande honor som vi själva märkt och sedan följande år kontrollerat.
Ringmärkningen är en väsentlig del av projektet som framgår av rapporten, och utan den skulle många frågeställningar vara obesvarade. I vissa häckningar har vi inte hunnit med att märka ungarna och i några fall har honan varit så aggressiv att ingen av oss vågat klättra upp till holken eller stubben.
Återfynden har gjorts inom några mil från märkplatsen som mest, utom i ett fall, då en unge hittades i Västerbotten ca 20 mil från häckningen.
Vi har nu också börjat få in häckningar av ungar som vi ringmärkt. Hittills är det nio honor som vi kontrollerat och ytterligare två honor kontrollerades av Ove Stefansson. Två av honorna som vi kontrollerat som häckande har vi ringmärkt som unge året innan. Det är ovanligt att slagugglan häckar som 1-åring. (Dessa siffror ska uppdateras /2009-06-01)

2004 hittade vi för första gången en hona som är i tredje generationen av våra ringmärkta honor. Senare hittade vi en till.
Den fågel som vi kollat under längst tid häckar ute på Hertsön sedan många år tillbaka. Vi märkte henne 1988 och hon kollades senast 1996 då hon häckade i samma holk. 1998 försvann dock denna hona men reviret övertogs av en annan hona (som tidigare häckat i närheten) och hon häckar fortfarande (2007).(Dessa siffror ska uppdateras /2009-06-01)

Dygns- och säsongsaktivitet

Mellan åren 1988 -1993 hade vi en registreringsutrustning utplacerad på tre olika holkar. Apparaturen registrerade när ugglorna besökte holken genom att en trampdyna registrerade besöken.
Tyvärr hade vi extrem otur och lyckades inte få någon uggla att häcka i holken något år. Dock besöktes holken flitigt åtminstone under tre av åren. Vi hade som mest 100 registrerade besök, trots att det inte var någon häckning. Besöken började vecka 10 och var fördelade precis som om ugglorna hade häckat där.
Detta visar att slagugglan är väldigt revirtrogen trots att den inte häckar alla åren.

Reviren är stabila

När man håller på att leta efter slagugglor slås man av att i så gott som samtliga fall där vi hittar nya häckningsrevir finns det gamla uppgifter om att det häckat slaguggla i området. Det verkar som att ugglorna är mycket skickliga att hitta igen optimala biotoper. Det mest extrema fallet är den hona som häckade strax utanför Ängesbyn 1994 som hade boet i en mycket vacker tallstubbe i en myrkant på ett berg. I den stubben häckade det slaguggla redan för 30-40 år sedan, men den har stått tom i många år. Som ytterligare kuriosa kan nämnas att det var första gången vi påträffade en unge som vi själva märkt (1990) som häckande hona. På flera platser där vi ringmärkt honan har vi kunnat konstatera att när dessa honor dött har nya honor tagit deras plats i reviret.

Rapportera !

Vi vill mycket gärna att du rapporterar vad du känner till om slagugglor, var det finns holkar, var ugglorna spelar och häckar. Trots tidigare uppmaningar är det otroligt dåligt med inkomna rapporter! Skärpning!