NOF-Forum

Välkommen till NOF-Forum, ett fritt och oberoende forum för diskussioner om föreningens principer, arbetssätt, publikationer mm.
Vi vill särskilt påpeka att personangrepp och inlägg som inte håller sig till ämnet samt de inlägg som väcker anstöt är inte välkomna och kommer att tas bort. Var snäll och respektera detta!

Skriv ett eget inlägg

Sökning:


Insänt av Rolf G
torsdag 2005-04-14, 09:59

VIDESPARV och MYGG
Jag har hört ett rykte som säger att myggen ska bli extra stora och besvärliga vid Mossabäcken redan i början av juni i år. De vill visst också se videsparven. :) :)


Insänt av Lars-Erik Nygren <lars-erik.nygren@telia.com>
onsdag 2005-04-13, 20:57

Videsparv igen
Hej och tack till Mattias Nordlund för snabbt och bra svar! Sophie Enbom på Falsterbo fågelstation svarade också direkt till mig med ungefär samma förslag. Det får bli en tur i mitten av juni, hoppas bara att myggen inte är för svåra.
Vänliga hälsningar
Lars-Erik Nygren


Insänt av Rolf Lahti <rolf.lahti@hem.utfors.se>
onsdag 2005-04-13, 18:03

Vete, vapen och Virus
Vete , Vapen och Virus är en läsvärd ahaaupplevelse

Författare: Jared Diamond
ISBN 91-7297-507-5


Insänt av
onsdag 2005-04-13, 12:55

Dynamik
Hej!

Allan B skriver;

"Dynamiken är en förutsättning för evolutionen och de arter som inte kunnat anpassa sig till nya förhållanden har dött ut"

Vad betyder dynamik för dig Allan? Att tjädern måste anpassa sig till skogsbruk och jakt för att klara livhánken?

Just nu råder ett förhållande där djur/fåglar sålunda skall anpassa sig till att gevärskulor är farliga!? Det tror jag ungefär lika mycket som på jultomten....

Ang. Nya förhållanden; gevärets historia med krutet från Kina fick rätt dramatiska konsekvenser för såväl djur som människa. Hur är det med historian?

Gällande människosyn och huruvida vi lever i samklang och är en del av naturen: Människans obalans, ffa att vi i väst har ett försprång gentemot s k U-länder betr utbildning, vård omsorg mm , startade för länge sedan.

Vilken historia-skola man väljer att följa är subjektivt.

Själv väljer jag "Vete,vapen och virus". Vilket är en bok jag varmt kan rekomendera Allan att läsa och sedan komma och tala om balans och att leva med naturen.

Mina debatter här på NOF-net tar jag själv både med ironi och lite allvar. Så är det med seriositeten! Vad fasen det är ju ett debatt-forum på en föreningshemsida.

Mattias Nordlund


Insänt av Rolf Gustafsson
onsdag 2005-04-13, 12:22
Webbadress: http://www.naturvardsverket.se/

Jakt på sångsvan och storspov.
Angående följande frågor som dykt upp här.

"Det har från jägarhåll framförts önskemål om att få möjlighet att jaga ex.vis sångsvan och storspov.Hur ställer sig ornitologen till sådana ideér?"

De som har FÅGLAR I NORRBOTTEN kan läsa i artiklarna om sångsvan (1997 eller 1998), då sångsvanen var riksinventeringsart. Där skriver jag och Susanne Backe lite om jakt på sångsvan. Där kommer även SOF: s dåvarande ordförande till tals. Läs och se att ornitologer faktiskt bryr sig i dessa ämnen.

Storspoven är idag rödlistad av naturvårdsverket och kommer därför med all sannolikhet inte att tillåtas jagas. Observera att rödlistan (sammanställs av artdatabanken och beslutas av Naturvårdsverket) till stor del beror på ornitologers inventeringar och bedömningar. Så även här gör ornitologer insatser genom att inventera.

Så dra ert strå till stacken.

En ny rödlista kommer ut i år. Den kommer att publiceras på Naturvårdsverkets hemsida i maj 2005. nu finns listan för år 2000 utlagd där. Se länk.


Insänt av Rolf Gustafsson
onsdag 2005-04-13, 12:10

Ras eller typ
Angående Lars S: s funderingar kring heuglini-trutar så är det nog bara att konstatera att de är på gränsen till omöjliga att skilja från graellsi-typ i områden där båda förekommer. Dels finns ett överlapp i storlek mellan raserna, dels även hos honor och hannar med avseende på storlek av respektive typ. Att bara typa truten till heuglini på storlek är ingen bra väg att gå. Naturligtvis kan vi misstänka att det rör sig om heuglini eftersom deras häckningsområden ligger nära. Men som Lars själv skriver så ser han ju själv 3 olika raser/typer på samma gång, alltså förekommer alla raser/typer hos oss, eller är det individuella variationer.
För er som är intresserade kan jag rekommendera den nyreviderade versionen av GULLS (har glömt den exakta titeln). Där finns de minimala skiljande karaktärerna beskrivna väl. Men som sagt i områden där alla raser kan förekomma är det nog bäst att vara försiktig i att bestämma dem helt. Men ”heuglini-typ” är en bra benämning.


Insänt av Rolf Gustafsson
onsdag 2005-04-13, 11:43

Konkreta handlingar
Kan meddela att jag just nu skickat förslag till svar till miljödomstolen angående vindkraft på Sjisjka i Gällivare kommun. Förslaget är skickat av NOF: s fågelskyddsgrupp till NOF: s styrelse (vars slutliga svar kommer att ses på hemsidan här efter den 22 april), Västebottens Ornitologiska Förenings, SNF Gällivare samt till Sveriges Ornitologiska Förening: s styrelse.

Som ni ser av Jan-Olovs och Oves inlägg har det även hänt en del annat under senare tid.

Läs gärna även "DETTA ÄR NOF" och årsberättelserna så ser man att trots få människor så gör vi ganska mycket.

Nu kommer Bottnia-banan att gälla för en tid fram över.

Som alltid med konkreta handlingar behövs folk. Det är lätt att komma med förslag på åtgärder. Men fåglarna behöver mer människor som bryr sig och tar tag i ärendena. NOF har idag en handfull personer som arbetar med fågelskydd genom fågelskyddsgruppen.

Men vi behöver mer händer så är ni intresserade hör av er till mig eller Ove Persson.

MVH
Rolf



Insänt av
onsdag 2005-04-13, 08:45

Årsmötesskrivelsen om gammelskogar...
... som Ove nämner nedan har även omnämnts i Kuriren i artikelform.
/Jan-Olov J


Insänt av Allan Bergström <s.allan.bergstrom@telia.com>
onsdag 2005-04-13, 07:42

Till Mattias N (och Rolf G)
Bra att du Mattias kommit till insikt om att dina inlägg i den här debatten spårat ur. Du skriver:

"Men visst har Mats-Åke rätt i att försvaret av kråkfåglar nu må hända gått över styr från min sida!! Jag menar det!
Och visst ser jag världen subjektivt som Rolf L nämner. Vi är alla färgade av våra värderingar vare sig vi vill eller ej.
Jag skall banne mig skärpa mig och arbeta fram en del frågor kring and och skogsfågeljakten!
Men det blir i höst.
Var var det jag började? Äsch, sak samma ;-)"


Var du började? Jo, det var följande inlägg från min sida som utlöste denna rasande aktivitet från dig:

”Som ornitolog bör man väl inte bli upprörd över att de ökande stammarna av kråkfåglar får decimeras genom jakt. De är ju de främsta predatorerna på ägg och ungar av andra arter. Se f ö professor Vidar Marcströms klassiska forskning på Rånön och Bergön i Kalix skärgård.”

Om en debatt ska ge något bör man hålla sig till ämnet och inte komma med allehanda ogrundade spekulationer om meddebattörens grumliga avsikter. Jag offentliggjorde min grundinställning senast vid NOF:s årsmöte, men eftersom du inte var där kan jag upprepa det väsentligaste:

Homo sapiens har enligt senaste fynden existerat på jorden ca 195.000 år. Nästan hela den tiden var våra förfäder jägare och samlare. För 8.000 år sedan övergick de till ett liv som bofasta jordbrukare. Industrisamhällen växte fram för 200 år sedan och ännu 1950 var en majoritet av den svenska befolkningen bosatt på landsbygden. Informationssamhället har bara något decennium på nacken, i nuvarande form endast några år. Genetiskt är vi dock fortfarande till kropp och själ skapta som jägare och samlare.

I en insändare i NK för någon månad sedan påstods att människan inte tillhör naturen. Naivt! I en del av dina inlägg läser jag in samma inställning, att vi bara ska sitta vid sidan om och låta naturen sköta sig själv. Men människan är jordens framgångsrikaste däggdjursart och den som i särklass påverkat miljön mest, på gott och ont. Odlingslandskapet och även de förhatliga kalhyggena har exempelvis missgynnat vissa djurarter, men faktiskt gynnat andra.

I naturen råder aldrig jämvikt. Dynamiken är en förutsättning för evolutionen och de arter som inte kunnat anpassa sig till nya förhållanden har dött ut. Generalister (bl a kråkfåglar) klarar sig bättre än specialister. För arter med hög reproduktionsförmåga har jakt eller inte jakt ingen betydelse för numerären. Vid någorlunda jämnt bestånd är det ju ändå bara två individer kvar till nästa år. Var tar alla de andra vägen?

Alla ickevegetarianer som kritiserar jakt bör ställa sig frågan var köttet de äter kommer ifrån. Även om Mikael Hugossons aktiviteter i Alvik har en synnerligen positiv betydelse för fågellivet i vårt kustland, så föredrar jag viltkött framför gris från hans stall. Jag lossar inte många skott per år, men när jag äter vilt gör jag det med gott samvete. Inte minst i kontrast till den kraftigt ökande transporten av levande djur kors och tvärs genom Europa och även mellan kontinenterna inom ramen för vansinnesprojektet EU!

Nu vet du var jag står, Mattias! Fortsätt gärna att debattera, men med den skärpning du utlovat. Ditt brinnande engagemang råder det inget tvivel om och den varan har vi för litet av i dagens samhälle! Har du läst VM:s rapport ännu?

Till Rolf G: Beträffande Häckfågeltaxeringen står faktiskt följande i ingressen. Rätt ska vara rätt:

”Rutter från hela landet är med i materialet, men huvuddelen är från södra Sverige, varför resultaten främst speglar populationsförändringar i södra delen av landet.”

Vi ses i vårmarkerna!






Insänt av Ove Persson <ovepers@telia.com>
tisdag 2005-04-12, 22:38

Sveket mot gammelskogen och dess invånare
Följande uttalande togs vid NOF:s årsmöte. Brev har skickats till länets tidningar, till Länsstyrelsen och till länets samtliga kommuner.
Hittils har jag sett inlägget i PT. Hur är det i andra länstidningar? Fråga gärna efter inlägget.

Sveket mot gammelskogen och dess invånare.

Omkring hälften av de 245 fågelarter som regelbundet häckar i Sverige finns i våra skogar. Men skogen blir alltmer likformig och artfattig och trots att det inte på många hundra år funnits så mycket skog i Sverige som idag har skogens växter och djur aldrig varit så utsatta som nu. Nästan var tredje skogslevande fågelart står på den svenska rödlistan.
Genom årliga inventeringar vet man att relativt vanliga arter som gök, järnsparv, gransångare, talltita och trädpiplärka minskar i antal sedan minst tio år. Mycket talar för att även flera specialiserade och exklusiva arter som lavskrika, tallbit, sidensvans, lappmes och tretåig hackspett minskat kraftigt under senare tid.
Redan 1993 fattade Sveriges Riksdag beslut om förändring av skogsvårdslagen (SVL). Där anges tydligt att:
"Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls."
I december samma år raticifierade Riksdagen FN:s konvention om biologisk mångfald.
Behovet av skyddsåtgärder utreddes av miljövårdsberedningen och resultaten från alla utredningar och rapporter är entydiga:
avsevärda arealer produktiv skogsmark måste inom kort undantas från skogsbruk, annars kan inte den biologiska mångfalden i landet räddas. Staten ska ta ansvar och kostnad för detta.
Under våren 1999 beslutade riksdagen om 15 så kallade miljömål. Beträffande våra skogar anges att:
"Skogen och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas."
Efter att den miljömålskommitte´ som tillsatts för att föreslå etappmål presenterat sitt betänkande återkom regeringen i en proposition till riksdagen - "Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier" (prop. 2000/01:130 ). I propositionen lägger regeringen förslag på åtta delmål, varav det som berör skydd av skogsmark lyder:
"Ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010."
För att få en bättre överblick över det statliga skogsinnehavet gav regeringen i juni 2002 Naturvårdsverket i uppdrag att bedöma naturvärdena på all statlig skogsmark. I slutet av januari 2005 publicerade Naturvårdsverket resultatet av inventeringarna som genomförts av länsstyrelserna runt om i landet. Rapporten pekar ut 885 områden, totalt 341 000 ha, statlig skog som innehåller höga naturvärden. Många områden ligger i Norrbotten, de flesta i inlandet och på gränsen till fjällnära skog.
Vår landshövding har i olika sammanhang framfört sin uppfattning att vi behöver inga fler reservat i Norrbotten. Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att, tillsammans med Fastighetsverket och Sveaskog, besluta om vilka av dessa områden som kan avverkas.
Att avverka i de utpekade områdena motarbetar målet om biologisk mångfald och strider både mot riksdagsbeslut och undertecknade FN-konventioner.

Norrbottens ornitologiska förening , NOF, anser att
1. De utpekade områdena ska skyddas mot avverkning och avsätts som reservat.
2. En liknande inventering bör snarast genomföras på bolagsmark.
Stickprov visar att bolagen vid egna inventeringar missat 4 nyckelbiotoper av 5.

Norrbottens Ornitologiska Förening




Insänt av Rolf Lahti <rolf.lahti@hem.utfors.se>
tisdag 2005-04-12, 15:01

Apropå konkreta handlingar
Ett initiativ som någon kunde ta är att söka samarbete med jägarförbundet angående att tillsammans anordna kurs i att känna igen änder, i synnerhet i eklipsdräkt. Många jägare med dålig artkunskap (alltför många) klarar inte av att skilja närstående andarter åt, ens i goda ljusförhållanden och på nära håll. I skymning, gryning, motljus osv avlossa många skott som om de träffar gör jägaren till jaktbrottsling. Få vill ju medvetet göra ett lagbrott som dessutom kan få juridiska konsekvenser. Gäss och vitfågel är andra grupper att behandla. Samtidigt kan man ju ventilera andra synpunkter om fågelfaunana väl och ve. Samarbete före strid!


Insänt av Rolf Gustafsson
tisdag 2005-04-12, 13:39

En enkel fågelskyddsåtgärd
En enkel fågelskyddsåtgärd som ALLA fågelskådare kan göra omedebart är att lägga in sina observationer på SVALAN. Därmed får fågelskyddsgruppen (i NOF och SOF) och rrk ett bra underlag för fortsatt fågelskyddsarbete. Inte minst viktigt nu med tanke på Bottnia-banan och alla snabbväxande planer på vindkraftverk i skärgård och fjäll.

Bäst och enklast för var enskilt skådare är att lägga in alla observationer eftersom SVALAN är förberedd för både MÖRKNING av skyddsvärda arter samt sorterar ut de arter som är viktiga idag för fågelskydd (rapportmall).
Vidare kan vanliga arter av idag bli sällsynta i framtiden och det återspeglas då i SVALAN.

Även äldre observationer är mycket värdefulla.

Så regniga dagar, knappa in obsarna.


Insänt av Rolf Gustafsson
tisdag 2005-04-12, 12:57

Protester mot vikande fågelstammar
Jag håller inte med dem som i detta forum tycker det "värnas" för mycket om bara kråkfåglar men inte t ex skogshöns. Ni är bara dåligt informerade och pålästa.

Jag tycker vi NOF: are ganska ofta försöker göra något för skogshönsen och andra fågelgrupper. Finnträsks-frågan som bl a diskuterats av NOF: s styrelse och fågelskyddsgrupp. Likaså har det skrivits i "Fåglar i Norrbotten" om ämnet.

Bondön i Piteå skärgård är ett annat ämne.
Fjällfåglar diskuteras och skrivelser görs av styrelse och fågeslkyddsgruppen. T ex om natura 2000-områdena Persöfjärden och Möröfjärden, Sjisjka, om samebyarna ska ha rätt att förvalta Laponia etc etc. Flera av dessa skrivelser finns på NOF: s hemsida så läs dem gärna.
NOF är involverad i gås- och vadarinventeringar i Luleå kommun inför Bottnia-banans byggnation, osv.
Men trots att NOF hinner med mycket så behöver vi mer folk som vill arbeta med dessa frågor. Man kan börja läsa t ex skrivelserna jag nämner. Blir vi fler kan vi göra mer. Så väl mött fågelvänner.


Insänt av
måndag 2005-04-11, 22:28

Videsparv
Hej!

Mina tips;

Mossabäcken, nära Gemträsk vilket i sin tur ligger norr om Smedsbyn är ett alternativ. Du kan kolla på kartor över området. I skogen i myrkanten är videsparven inte ovanlig.

Ett annat är markerna väster om Ängesbyn N Luleå. Om du promenerar in vid skylten "Kvavasträskheden", du måste parkera vid vägen pg vägbom, så sjunger s g s varje år någon hane vid sjöarna ett par hundra meter in längs vägen.

Sörmaran eller stockarsmyran söder om Luleå ett annat dock mer svårtillgängligt och svåröverskådligt område.

Bodensarna har säkert fler tips!

Mattias Nordlund, Luleå


Insänt av Lars-Erik Nygren <lars-erik.nygren@telia.com>
måndag 2005-04-11, 21:59

Videsparv?
Hej! Är det någon som kan tipsa mig (som bor i Skåne) om när och var man bekvämt kan se videsparv i närheten av Boden eller Luleå under våren? Svar via Forum eller direkt till lars-erik.nygren@telia.com. Hej då!


Insänt av
måndag 2005-04-11, 21:59

Jakt-avslut
Hej!

Här följer möjligen ett skriftligt NOF-net rekord? Här kommer en lång harang om allt mellan himmel & jord…..

Utifrån artikeln Rolf länkar till har Vidar M kommit fram till att utrotning av rödräv och mård ökar bl.a skogsfågelstammen. Detta är jag helt övertygad om och håller med VM om. Finns inga predatorer är det solklart så att bytesdjuren ökar! Finns inga jägare ökar bytesdjuren oavsett om det är mänskliga jägare eller genom evolution utvecklade rovätande djur/fåglar.

Det finns en undersökning ”Minkens inverkan på sjöfågel” som pågick 1997-1999 av Upplandsstiftelsen. Den gäller inte enbart jaktbara arter utan inkluderar även måsar, tärnor, vadare samt änder. Föga förvånande ökar även dessa arter om minken lokalt, t ex på en ö, utrotas. Artikel hittas lätt på Internet. Det positiva med denna undersökning har varit ett samarbete mellan ornitologer och jägarförbundet. Samt att minken i Sverige är ett otyg utan guds nåde!

Vidar M har självklart helt rätt på följande; Om man eliminerar rovdjuren ökar bytesdjuren. Det är en slutsats som kan appliceras på alla förhållanden rovdjur/bytesdjur, oavsett om det är en ö eller inte. Denna slutsats behöver väl inte en ägnas åtta års studier för att räkna fram?

Det jag tidigare har avsett med kritik mot VM är att undersökningen är från öar och att konsekvenserna på öar blir alltför dramatiska och därför inte är helt representativa för naturen som helhet. Balansen bytesdjur/rovdjur är skörare på en ö. Möjlighet för bytesdjuren till nya boplatser, gömställen och flyktmöjligheter är begränsade på en ö! Jag anser att man inte till fullo kan jämföra en ö med en geografiskt större yta som t ex det Norrbottniska fastlandet.

Men visst! Hela jordklotet kan ses som en ö som exploateras alldeles för hårt av rovdjur och inte ens topp-predatorerna har i nuläget någonstans att ta vägen om ön kollapsar….

Tvivelsutan skulle alla bytesdjur öka på sikt om rovdjuren utrotades (eller om jakt utförd av människan upphörde…). Detta gäller såväl öar som fastland. Haren ökar om rödräv/lodjur utrotas. Älgen ökar om vi utrotar vargen eller minskar bilismen (vargen försöker ju f ö utrotas av tvåbenta predatorer…).

I VM-artikeln står ”begränsning” av rödräv/mård som ett enligt artikelförfattaren bra exempel på hur viltstammarna kan ökas. Vilken unik slutsats!. Tråkigt nog upplever jag att begränsning/jakt utförs konsekvent utan några som helst fastlagda mål vad det konkret, i antal skjutna djur, innebär att reducera en viltstam till en acceptabel nivå. När har man nått den acceptabla nivån på t ex rödrävspopulationen?

Syftet med jägarnas önskan om decimeringar av rovdjur är uteslutande för att öka de jaktbara stammarna för att själva jaga, eller förlåt, ”förvalta” som jägarna själv ofta vill använda då det ordet klingar bättre! Denna antropocentriska syn d v s att människan är den som skall regissera naturen för egen vinning gör mig så j***la less på delar av jägarkåren!

Finns det någon nivå/beståndsstorlek på kråkfågelpopulationen som är acceptabel för människor som ägnar sig åt jakt i ”lagom-landet” Sverige? När är det för mycket, när är det lagom?

Till Allan önskar jag ställa följande fråga öppet; Vad är en acceptabel nivå på kråkfågelbeståndet för dig? Hur många par av resp. art?

Jag har inte alltför mycket emot decimering av predatorer eller djur som kan utgöra hot mot den s k ”naturliga balansen” i naturen (vad naturlig balans kan jag inte klargöra eftersom hart när allt naturligt försvunnit i o m människans framfart). Bland rovdjuren anser jag bl.a minken vara ett stort problem i form av att inte vara en naturlig del i Svensk natur.

Jag samspråkar ibland med jägare på Sunderbytippen eller andra lokaler. Jag frågar dem ofta varför de inte jagar mer mink?: ”-för att skinnpriserna är så dåliga” svarar de flesta.

Jag anklagar inte alla jägare, men tycker att det är trisst att det måste finnas ett ekonomiskt incitament för jakt av en predator som mink. Det ekologiska incitamentet borde räcka, anser jag.

Jag kan tänka mig att en del jägare är omedvetna eller ointresserade av att jakt på mink rimligen medför ett positivt utfall för sjöfåglarnas häckningsframgång. På så sätt gynnas jägarnas augusti-jakt. Vidare kan jag tänka att minken ännu inte är ett tillräckligt stort problem utan att jägare generellt är ganska obrydda av minkens framfart pg att det alltjämt finns sjöfågel att jaga.

Ännu en fråga som jaktintresserade borde ägna mer tid till och därmed naturligt öka det jaktbara viltet är bevarandet av goda miljöer som t ex urskogar för skogsfågel eller naturliga våtmarker för sjöfåglar. T o m bevarandet av skrattmåskolonier och att undvika att skjuta skrattmås ger ett bättre häckningsresultat för bl.a änder och därmed en mer lyckad andjaktspremiär.

Nu kommer argumentet som ”men vi anlägger ju viltvatten” att nyttjas. Dessa anlagda/skapade vatten är helt ok. Men jag anser att Jägarförbundet (JF) inte ägnar särskilt mycket energi och forskningsanslag till biotopbevarande insatser. Kanske är jag helt ute och cyklar men i så fall skulle jag vilja bli upplyst konkret vad JF har gjort/gör.

Det jag fick höra av en person som tog kontakt med JF med förhoppning om eventuellt samarbete med JF om biotopskydd lämpar sig inte för tryck här!

Vidare tror jag knappt mina öron när jag hör att mannen som kallar sig ”Trappern från Alvik” (nog vet du vem det är Allan!?) håller fortsättningskurser i jakt. Där får eleverna lära sig att det alltid finns en officiell version av hur man bör jaga, men även en inofficiell. Är det så man bedriver god jakt-etik?

En liknelse mellan argument jag önskar göra är mellan fritidsjägare och yrkesfiskare:

Yrkesfiskarna menar att det aldrig funnits mer fisk i haven medan forskare säger att flera arter står på randen till utrotning. Detsamma gäller en del jägares syn på t ex tjäderns numerär trots att den för en tynande tillvaro pg jakt och skogsbruk (om än inte utrotningshotad, ännu).

Oavsett rovdjurens nyttovärde för i naturen så undrar jag; var tog egenvärdet vägen för rovdjuren? Är det endast den nöjesjagande människan som skall bestämma, förvalta och jaga det vilda?

För att på ett kanske lite tydligare (?) beskriva vad jag avser med ”ö-effekt”: släpp ut en mink/räv på Notviksgrynnan (en ö) i Gammelstadsviken under häckningstid. Hur stor chans har fåglarna att retirera eller söka skydd? De adulta kan flyga därifrån. Efter några veckor är ön sannolikt tömd på fågel. Men om du släpper ut samma mink i Muddus NP blir ytorna/arealen avsevärt större och fångsten av byte mer komplicerat.

Men visst har Mats-Åke rätt i att försvaret av kråkfåglar nu må hända gått över styr från min sida!! Jag menar det!

Och visst ser jag världen subjektivt som Rolf L nämner. Vi är alla färgade av våra värderingar vare sig vi vill eller ej.

Jag skall banne mig skärpa mig och arbeta fram en del frågor kring and och skogsfågeljakten!

Men det blir i höst.

Var var det jag började? Äsch, sak samma ;-)

La dolce vita!

Mattias Nordlund




Insänt av Rolf Lahti <rolf.lahti@hem.utfors.se>
måndag 2005-04-11, 15:08

Hellre en kråka i luften än en skata i nacken
Hej

Vi tenderar att alltid se till vårt eget bästa och om du har många konkurrenter om exvis föda, eller jaktbyte, eller fiskfångst så återstår det mindre till dig. Eftersom vi sociala varelse har gjort inomartskonkurrens begränsad dvs vi får inte döda varandra så är vi begränsad till att döda utanför den egna arten.

Vargen, sälen , kråkan osv begränsar ju nyttan för dig om man ser det ur fångstmänniskans synvinkel, eller ur den person som lever av renar, fiske eller jakt. Ur sportens synvinkel så ökar ju värdet av ditt nyttjande om du kan se varg och säl och kråka(?) dvs potenta predatorer = våra konkurrenter om födan. Men eftersom de flesta idag inte är beroende av vilda djur för den direkta försörjningen så uppskattar vi idag med de vilda som levande varelser, jämför med catch and relase på fiskesidan.

När man talar om för många, för lite, onaturligt många, vi har gynnat, vi har missgynnat osv talar vi oftast ur vårt egna snäva intresse. Våra sedan åratal och barnsben ingjutna värderingar ligger bakom våra åsikter. Givetvis är det så även för mig...............





Insänt av <matsake.bergstrom@swipnet.se>
måndag 2005-04-11, 14:49

Undrar....
...just varför kråkfåglarnas väl och ve är så viktigt att försvara.Betänkligt sviktande stammar av skogsfåglar och änder jagas fortfarande hej vilt utan större protester från ornitologihåll.Varför är det så?
De är dessutom inga predatorer på annat vilt vilket i allra högsta grad kråkfåglarna är.
Vi kan inte göra nånting åt att ex.vis duvhöken är en predator.Den är ju skapt att slå och äta animalisk föda.Korp,kråka,skata och nötskrika kan anses vara allätare och behöver inte på samma sätt idka predation på andra fåglar,vilket de ändå gör.
Om någon predator bör hållas efter så väljer jag tveklöst kråkan före duvhöken.
Det har från jägarhåll framförts önskemål om att få möjlighet att jaga ex.vis sångsvan och storspov.Hur ställer sig ornitologen till sådana ideér?


Insänt av Rolf Gustafsson
måndag 2005-04-11, 12:46

Det här med ökning och minskning
Jo, jag håller med Mattias att man måste se saker i ett vidare perspektiv. Övervintrande kråkor och korpar är inte samma sak som häckande i ett visst område. Ta t ex gäss och svanars övervintring i NV Europa och jämför med VAR de häckar.

Man kan alltså inte låta sig luras av undersökningar som görs på t ex öar (begränsade ytor) under begränsad tid (några år som Vidar M gjort). Ingen tror väl att t ex skogsfåglar och harar på öar ökar till obegränsade antal bara för att rovdjur saknas? Vad händer med t ex med överbetning av olika växter? Vad händer med överbefolkade populationer med avseende på sjukdomar etc? Det kommer in andra begränsande faktorer på s k bytesdjur om rovdjuren saknas.

Jag tror inte någon kan påstå att Lunds universitets undersökningar är alltför partiska. Se och begrunda.


Insänt av
måndag 2005-04-11, 12:27

Status
Hej!

Allan skriver:

"Rolf! Det du hänvisar till gäller enligt vad som anges i ingressen i huvudsak södra delen av landet och är alltså inte relevant för Norrbottens kustland!"

Min syn som jag anser är högst sund är att det inte går att se enbart till Norrbottens kustland och ens egna hemmamarker. Det gäller att se helheten Allan d v s hela Sverige.

Skall jag följa den statistik som Rolf hänvisar till så ökar de flesta kråkfågelarter nationellt. Men inte den grå kråkan. Jag hade fel vad gäller korpen. Den ökar nationellt.

Om jag drar det med lokala uppskattningar in absurdum så är den vilda fjällgåsstammen inte alls hotad då det ju på Valdakmyrarna, porsangenfjorden i Norge rastar ca 20 fåglar/år..... ;-)

Mattias Nordlund



  « Föregående 20       Nästa 20 »