Roka viltvatten
Läge: Sjösystem beläget cirka fem mil väster om Piteå. Åk från Piteå vägen mot Arvidsjaur (väg 373). En kilometer bortom Flötuträsk svänger du höger på en skogsbilväg och följer den rakt fram. Vid Svartliden (ett ganska kalhugget område med branta rullstensåsar) delar sig vägen. Ta vänster i riktning söderut. Efter cirka 500 m svänger du höger på Dragavägen. Rokträsket finner du på höger hand efter en kilometer. Vägen följer sedan sjösystemet västerut. Från Rokträsket i öster till Dragaträsket i väster är det cirka 5 fem kilometer. Längs vägen finns tre grillplatser. Ett fågeltorn finns vid Rokträskets östra ände, två på en ås en kilometer längre västerut. (Vid vägen på Rokträskets norra sida finns också ett fågeltorn.) En stig går från den mellersta rastplatsen en runda genom skogen förbi Dragatjärn och når åter skogsbilvägen en kilometer längre västerut.

Allmän beskrivning: Här finns en rad sjöar som utgör Rokåns ursprung. Fordom var detta en flottningsled och och skogen var renbetesmark. Dammarna mellan sjöarna återuppbyggdes av Domänverket 1991, gångstigar, rastplatser och utkikstorn byggdes. Genom återuppdämningen höjdes vattenytan i tre av sjöarna. Runtom finns stora skogar och myrar, men också kalhyggen. Studier pågår om hur uppdämningen påverkat fågelfaunan.
Den västligaste sjön, Dragaträsket, är en oligotrof sjö med ganska fattig fauna. Omgivande myrmarker och kalhyggen kan dock vara av intresse. De östligare sjöarna är artrikare. Intressantast är nog det stora Rokträsket. Det är en utbredd, grund sjö med många tuvholmar och den omges både av myrmark och av rullstensåsar med gammal skog. Området är kanske inte ett ställe för rariteter, men det är lämpligt för en heldagsutflykt med fågelskådarvandringar och fikapauser vid de välutrustade rastplatserna.
Några kilometer österut finns Svartliden, en brant sydsluttning med aspurskog och prunkande flora.

Fågelfauna: På kalhyggen och i skogarna finns många av de djupare skogarnas tättingar. I öppnare områden finner man gott om gulärla, rödvingetrast och lövsångare och man kan se buskskvätta och någon varfågel. I tätare skog givetvis mesarna, men också mycket bergfink, rödstjärt, grå liksom svartvit flugsnappare och ibland videsparv, sidensvans och dubbeltrast. Tjäderkullar är inte ovanliga. Kungsörn har setts i området. Av de större vattenberoende arterna är trana, sångsvan och kanadagås alltid tillstädes. Grönbena, gluttsnäppa, enkelbeckasin, småspov och skogssnäppa möter man för det mesta i närheten av sjöarna. Vid sjökanterna är drillsnäppan vanlig och ute på Rokträskets holmar ser man brushane, ljungpipare och en och annan svartsnäppa. Gräsand och kricka är vanliga och bläsand, vigg och knipa kan man också få se. Någon gång ses salskrake. Vid Rokträsket finns en mindre koloni skrattmås.

Tidpunkt: Skogsbilvägarna är ej framkomliga om snön ligger kvar och man kan nog inte räkna med att fara dit förrän efter pingst. Därefter och fram till midsommar är Roka viltvatten som bäst. Då ses inte bara områdets stannfåglar, utan också en del förbiflyttande fåglar. En bit in i juli kan man ha utbyte av området som fågelskådare, men efter att myggen kommit är det mindre lockande att fara dit.

Övrigt: Fågeltornen och de väl utmärkta stigarna underlättar för besökaren. Vid grillplatserna finns eldstäder och skydd mot sämre väder. Utetoaletter finns. Då grillplatserna och några av sjöarna finns nära vägen, räcker det med lågskor. Även fågeltornen kan nås utan stövlar. Ska man längs stigarna ta sig längre rundor, rekommenderas stövlar. Tubkikare behövs vid Rokträsket.