Kartviken
Läge: Öster om Piteå, en grund havsvik. Åk från centrala Piteå via rondellen söder om sjukhuset väg 506 mot Havsbadet. I slutet av en lång nerförsbacke viker du vänster in på vägen mot Haraholmens hamn. Efter ca 4 km ses hamnanläggningen till höger. Mitt emot hamnen finns en liten väg till vänster. Antingen följer man den vägen 100 m och har sedan Kartviken till höger, eller svänger man omedelbart till höger igen på en ännu mindre väg och parkerar i en glänta vid Kartviken. Det sistnämnda är att rekommendera och där, i anslutning till gläntan, finns en gräsbevuxen sluttning ner mot vattnet med bra fågelskådarutsikt över viken. Det kan löna sig följa stranden ut mor havet för att se vikens yttre delar.

Allmän beskrivning: Det är fråga om en mest decimeterdjup vik med enstaka uppstickande stenar och ett tvärgående stråk av stenar och fast mark. Viken blir på våren tidigt isfri och är då en lämplig rastplats för vadare och änder. Många vårar återfinns dessa fågelgrupper i rejäla koncentrationer i Kartviken. Särskilt i de grunda inre delarna av viken anrikas vadarna, längre utåt finns simfåglarna. Fågelspaningen sker mest mot norr och öster. Om man tar sig genom alsnåren österut längs den södra stranden, ser man bättre de djupare delarna av viken och slipper motljus tidiga mornar.

Det har funnits planer på ett fågeltorn, men dessa har inte kunnat realiseras. Det finns således inga anläggningar för att underlätta fågelskådandet, men utsikten från ovan angivna platser är ganska god ändå.

Fågelfauna: Sångsvan och gäss är vanliga. Gråhake- och skäggdopping ses. Gräsand, kricka, bläsand, stjärtand, skedand, vigg, knipa är vanliga liksom storskrak och småskrak. Enstaka gånger ses salskrake. Bland snäpporna dominerar grönbena och gluttsnäppa, men man har god chans att få se svartsnäppa och rödbena. Drillsnäppa och båda strandpipararterna är vanliga. Brushanespel förekommer. Anhopningar av mosnäppa har förekommit och myrspov har rastat där. Fiskgjuse ses ganska ofta fiska i viken och häckning förekommer vid en sjö i närheten. Senare på våren invaderar skrattmås och tärnor och vadarna och de flesta änderna flyttar vidare. Under sommaren finns där mest måsfåglar, enstaka vadare och längre ut i viken simmar vigg, knipa och skrak. I skog och alsnår runt viken hörs de sedvanliga småfåglarna och området är inte känt för några rariteter bland tättingar.

Tidpunkt: Kartviken hyser mest fåglar från en vecka in i maj och två veckor framåt, varefter artantalet tunnas ut under slutet av maj. Från början av juni är viken föga ornitologiskt intressant.

Övrigt: Kartviken är lättillgänglig, då man kan köra bil i stort sett ända fram. Någon mer avancerad fältutrustning krävs inte. På mornarna hamnar man ofta i motljussituationer, varför skådning på dagen eller kanske eftermiddagen kanske är bäst. Viken är inte bredare än att man ser det mesta med vanlig handkikare, även om tubkikare accentuerar upplevelsen.

Författare?