Persöfjärden
Läge: 15 km N Luleå väster väg E 4 från Persön upp till Vibbyn. Nås lättast från väg E 4, väg 383 på norra sidan mellan Persön och Vibbyn eller vägen mellan Nickbyn och Ängesbyn.

Allmän beskrivning: Persöfjärden är en 15 km lång, uppgrundad, f.d. havsvik som p.g.a. landhöjningen nu är en insjö. Sjön sänktes också 1932 för att vinna nya jordbruksmarker.
Det största tillflödet kommer från Brobyån i NV som når fjärden vid Vibbyn. Sjön har två utlopp via Altersundet och norra Kanalen vid P-platsen vid E4. Persöfjärden är ett internationellt viktigt våtmarksobjekt. Ramsarområde sedan 1974. men saknar formellt skydd. Ingår i natura 2000.
Uppgrundningen har gått långt med vidsträckta vassar och buskmarker och det är stora områden som har sammanhängande vattenytor endast under våren. I Sörviken i SV och mitt på sjön vid Smedsbyn har under senare år stora buskmarker brett ut sig. Sjön är därför svåröverskådlig. Under senare år har dock skådandet underlättats genom att tre fågeltorn anlagts.
Det största och lättillgängligaste tornet finns vid Smedsbyn (1) på norra sidan av fjärden. Det ligger på en liten holme som numera är omgiven av buskmarker och nås via spänger från skyltad parkering på äng strax söder om byn Smedsbyn vid väg 384.
Tornet vid Rådmansviken (2) nås via en mindre skogsväg/stig efter cirka 600 m promenad. Här finns ingen skylt vid vägen varför karta rekommenderas.
Det sydligaste tornet ligger vid en av de uppgrävda kanalerna vid Sörviken (3). Det nås från de sista gårdarna i Persön efter en cirka 1 km lång promenad över ängar och längs den kanal som togs upp i samband med tidigare utdikningsföretag. Under högvatten på våren ligger stigen till tornet delvis under vatten.
En bra utkikspunkt är P-platsen vid E4 vid det norr utloppet. Redan från början av april samlas här stora mängder med gäss och svanar.
Andra bra utkikspunkter är badplatserna vid Smedsbyn, Börjelslandet och Ängesbyn.
Även markerna runt sjön är fina rastlokaler för främst tranor och gäss, t ex ängarna söder om Ängesbyn och Persön.

Fågelfauna: Över 200 fågelarter har iakttagits i fjärden och dess närmaste omgivningar men häckfågelfaunan är inte särskilt artrik. Det är främst som rastlokal under våren och hösten som sjön är intressant.
Det är främst fåglar som förknippas med våtmarker som är talrika. Särskilt under sträcktider rastar mängder med sångsvanar, sädgäss, grågäss och kanadagäss. Under senare år har havsörnar observerats regelbundet under islossningen och strax därefter, då tillgången på fisk som dött under vintern brukar vara god. Den vanligaste rovfågeln är annars den bruna kärrhöken, men många andra dagrovfåglar och ugglor finns också häckande runt sjön.
Lappugglan kan ibland ses jaga på ängsmarkerna vid det sk Viken-vägskälet V om Ängesbyn. Härifrån kan man också höra slagugglan spela på Timmerberget och Kvavaträskberget under våren.
Någon måskoloni finns inte i sjön men dvärgmåsen kan ses i stort antal under näringssök från mitten av maj månad. Fisk- och silvertärnor häckar på några av öarna och vid ett tillfälle har t.o.m. svarttärnan häckat. Gråhakedopping och skäggdopping häckar med ett 10-tal par.
Salskraken ses regelbundet under våren och sporadiskt under senhösten. Möjligen häckar den också vid sjön.
De enorma busk- och vassområdena runt sjön attraherar många sävsångare. Även sällsyntheter som gräshoppssångare och träsksångare har observerats. Norrbottens första pungmesbo hittades också i ett träd vid Smedsbyn men någon levande pungmes är ännu (2005) ej sedd.
Ängsmarkerna runt sjön liksom en del hävdade strandängar drar till sig en del vadarefåglar. I mitten av maj brukar ljungpipare och brushanar rasta i mängd.
De enorma vassområdena och maderna besöks ibland av lite ovanligare gäster, som rördrom och småfläckig sumphöna.

Tidpunkt: Sjön är värd ett besök under hela den isfria tiden från mitten av april och under maj månad. Även hösten från september och fram till isläggningen i oktober är en bra tid med rastande änder, svanar och kanadagäss. Under sommarhalvåret observeras regelbundet fler par av den bruna kärrhöken, tranor och änder.

Övrigt: De långa avstånden gör att man bör ha tubkikare för att kunna bestämma fåglarna på håll.

Kartblad
Terrängkartan 25L SO Boden eller Gula kartan Smedsbyn 25L:25.

Tord Gustafsson 2005